04-12-2023
Aldrig tidigare har jag på en arbetsplats känt mig så sedd och förstådd. För första gången i mitt liv behöver jag inte ursäkta eller förklara mig. På Bunkern Bokar kan jag vara mig själv.
Här blir alla välkomnade med värme och gemenskap, oavsett vem en är. Det är något som de flesta arbetsplatser vill förmedla, men oftast visar det sig snabbt hur genomskinligt påståendet är. Maktspel och härskartekniker utnyttjas på en daglig basis och den som sticker ut ur mängden blir snabbt ett offer för diskriminering.
Det pratas bakom ryggar och subtila förolämpningar flödar fritt. “Det är omöjligt att någonsin undkomma skitsnack på en arbetsplats” säger du. Vilken bakåtsträvande inställning. Min spontana tanke är att det självklart är en enkel ursäkt till att nöja sig med uselt, och att tillåta en fortsatt destruktiv arbetsmiljö.. Mitt svar på tal blir då “jag är ledsen att du inte varit på en enda bra arbetsplats”. Jag kan med stolthet erkänna att jag aldrig hört någon prata illa om någon. Mitt namn är Fia och jag är 30 år gammal. Av personliga skäl stod jag under 3 år utanför arbetsmarknaden. Tillslut fick jag en plats för arbetsträning här på Bunkern Bokar.
Eftersom jag har en bakgrund inom musik och erfarenhet av administrativt arbete kändes detta jobb som skräddarsytt för mig. Att vandra genom korridorer när jag ska hämta mitt kaffe, omringad av toner från professionella musikers replokaler, väcker både glädje och kreativitet inom mig, något som jag saknat under flera år. Levande musik gör mig genuint lycklig och att få arbeta inom musikbranschen känns fortfarande som en dröm som slagit in. Nyp mig. Eller nej förresten, jag vill nog stanna här.
