Om bokarna
De som arbetstränar som bokare hos oss kommer från olika bakgrunder, har olika erfarenheter, kunskaper och förutsättningar. De har åtminstone en sak gemensamt – alla har någon form av psykisk funktionsnedsättning. Det kan handla om ångest, oro, stress, nervositet, utbrändhet och mycket annat. Vi har intervjuat några av våra bokare och det framkommer att de har sökt med ljus och lykta efter “rätt” arbetsplats,.
Ett ställe där de känner sig behövda, kompetenta och trygga. En plats där de inte bara får göra “låtsasuppgifter”, som en bokare beskrev det. Enligt bokarna har de hittat det här. De har uttryckt att de fått in bra rutiner och blivit hjälpt av Bunkern Bokars schema. Hos oss gäller “(kreativ) frihet under ansvar”, vilket är populärt hos våra bokare. De säger också att de har känt sig välkomna och fått stärkt självkänsla av att jobba hos oss.
Vad några av bokarna som varit på Bunkern har att säga
Vad gjorde du innan du kom till Bunkern Bokar?
Hanar:
Jag var sjukskriven, gjorde ingenting, låg hemma.
Steg till Arbete. Och sen hittade de Bunkern Bokar och jag fick arbetsträna här.
Mycket stress och ångest.
Märta:
Jag sökte jobb. Steg till Arbete, via Arbetsförmedlingen.
Angela:
Jag var sjukskriven. Besökte Göteborgs Fontänhus (ett aktivitetshus) några dagar i veckan.
Innan dess studerade jag. Tog förskollärarexamen år 2020. Det känns dock inte som rätt jobb för mig längre.
Emil:
Generell ’filmarbetare’. Brände ut mig ordentligt. Rehab med hjälp av aktivitetshus.
Hur var det för dig att komma till Bunkern Bokar?
Hanar:
Jag var länge utan arbetsplats, så jag bar på mycket ångest och oro. Efter ett tag på Bunkern började jag dock känna mig trygg och välkommen.
Märta:
Lite nervöst i början, men helt fantastiskt när man kommer in i det.
Angela:
Lite nervöst, men jag lärde mig snabbt, och det var lätt att komma in i gemenskapen.
Ändå kände jag mig rädd för att misslyckas. Jag har svårt för förändringar, men jag har klarat det här bra ändå!
Emil:
Tryggt att komma in i ett arbetssammanhang igen, med eget ansvar och specifika saker man behövde göra.
En plats att vara nyfiken och engagerad, men inte nervös eller orolig på.
När jag kom till Bunkern kändes det bra att ha ett fast schema som jag inte själv styrde över, trots att jag sedan innan hade ett schema som funkade för mig.
Vad har du lärt dig här som du inte visste något om tidigare?
Hanar:
Att jobba med nya datasystem, formulera epost till arrangörer och artister. Lära mig hur sånt kan gå till.
Jag visste inte att jag kunde lära mig så snabbt, men tack vare stor hjälp från handledarna. Framförallt Jonas. Han tog min hand i början, och sa “du kan göra det här!”
Det stärkte självkänslan.
Märta:
Att jag har förmågan att hitta meningsfulla platser för mig. Att jag faktiskt har utrymme i många olika situationer. Vetskap om att jag kan tillhöra ställen, att jag hör hemma.
Angela:
Att känna mig kompetent. Många praktiska saker – såsom vårt datasystem. Att kommunicera med arrangörer och artister, skriva nyhetsbrev och blogginlägg.
Att lita mer på mig själv. Framförallt har jag lärt mig att jag är riktigt duktig på att skriva – såpass att jag faktiskt skulle kunna tänka mig arbeta med det!
Emil:
Inte så mycket ”nytt” egentligen; däremot har jag återupptäckt kunskap som jag trodde försvunnit, delvis pga mitt utmattningssyndrom.
Om jag ska välja något helt nytt så får jag säga kodning, bl.a. GD Script och Python (två olika programmeringsspråk).
Vad tar du med dig från tiden här på Bunkern Bokar?
Hanar:
En stark självkänsla och ett större självförtroende. Jag har inte lika mycket kommunikationssvårigheter som jag hade förut. Mer öppen för olika uppdrag och arbetsuppgifter, och det är arbetsträningen på Bunkern som ligger bakom den utvecklingen.
Märta:
All fin gemenskap. Känner att jag kommit in i rätt riktning – administrativt och själsligt. Det känns meningsfullt att vara på Bunkern Bokar. Man inte får “låtsasuppgifter”. Det är eget ansvar, men “pressen” att hålla deadlines kommer inifrån istället för utifrån, men också att allt man gör är gott nog.
Angela:
Superfin sammanhållning och gemenskap. Jag har aldrig tillhört ett arbetslag innan, så att kommunicera med andra människor i ett team är något jag tar med mig. Även vikten av en regelbunden arbetsplats. Det är en ynnest att alltid veta att man har och vad man ska göra. Miljön här är väldigt tillåtande och man kommer varandra nära. Man är ju nästan lite som vänner nu trots allt.
Emil:
Att ha fler och bredare perspektiv, och större förståelse. Vikten av tydlighet och kommunikation. Alla utvecklas i olika takt, och vikten att understyka småstegen framåt, för även med små medel kan man nå långt. Det behöver inte alltid vara ett jättekliv framåt.