13 juni 2025.

Nervositeten är på max, jag ska gå på konsert med en person jag aldrig träffat – och på det gigantiska Ullevi dessutom. Jag är rädd – för folksamlingar, för att inte kunna komma ut, för att magen ska krångla. Ni vet? Men så står jag här nu och lutar mig mot kravallstaketet. Jag lyssnar på Håkan Hägg, namne till Hellström. Han står där helt bekväm på scenen, till skillnad från den första konserten han hade den 6 juni fick jag höra av min kavaljer. Håkan Hägg har en aura som jag bara kan beskriva som ren tacksamhet, en overklighetskänsla personifierad. Han kom in lite senare än planerat, vi räknar minuterna nu såklart. Men fint folk kommer ju sent, eller hur?

Ja.. Håkan Hellström.. Vad ska man säga? Vad KAN man säga? Scennärvaron är fantastisk, som alla år tidigare. En mer folkkär musiker har jag nog aldrig skådat. När han kom indansandes med sin gitarr och sin hatt drog publiken igång ett ordentligt vrål. The king has arrived. Vagga nu in oss i tryggheten, Håkan. Nu när så mycket annat i världen känns otryggt.

Benjamin Ingrosso? Är han.. Kommer han? Klockan är 23:05 och jag vet inte. Men kanske får vi snart reda på det. Önskan var att hans helikopter från Bergen i Norge skulle lyfta ner honom i ett rep. Jag diskuterade det med min arbetsspecialist under dagen. Men ack, så blir det nog inte.

Okej, nu kommer han.. Han är här. Benjamin! Utan helikopter! Men wow! DIN TID KOMMER! Ja, min tid är här, eller? När jag står här i det massiva publikhavet… Ja gud. Jag är på väg. Med oceaner i mina ögon. Älskade Håkan. Tack. TACK! 

/Angela Engström, bokare