Nu så!

Hemester, staycation.. Bästkusten.. Stay Out West.. På tal om west så spenderade jag en stor del av min sommar vid västkusten. Bokstavligt talat kusten. Roadtrips längs med havet – trots att jag står utan körkort – (tack kära vänner) och allmänt gött häng i vårt kära Göteborg, både ute i skärgården och inne i stan. I år bestämde jag mig för att jag skulle vara mer social än vad jag har varit de tidigare somrarna. Jag bokade in så mycket jag kunde och det blev riktigt härligt. Stort tack till alla fina människor som ville hänga med mig i sommar. En sommar att minnas helt klart!

 

Efter ungefär en månads ledighet är Bunkern Bokar-gänget tillbaka på kont.. Nej, vet ni, vi är inte tillbaka på kontoret i Vasastan riktigt än. Just nu spenderar vi våra arbetsdagar i Gamlestan. Här har vi delat lokal med de eminenta kontorsarbetarna på YESBOX sedan 3/8. Tack för insläppet, som man brukar säga när ens ansökan till en gemenskap blir beviljad (ja, så funkar det i Facebookgrupper i alla fall). Ett fantastiskt kontor. Man blir lite bortskämd här. Antagligen är jag fortfarande inte riktigt van vid att arbeta på kontor, trots att det känns så naturligt för mig i vissa aspekter. Här finns det gratis bubbelvatten, kaffe och varm choklad i olika former. Det är nog grundläggande på många andra kontor, jag är inte så insatt i kontorslandskapet faktiskt. Men för mig betydde det mycket. Jag antar att det gör miljön mer gemytlig.

 

Men den fina lokalen, den varma chokladen och de trevliga människorna till trots…kan jag nog känna att det blir lite för mycket nya grejer ibland. Första veckan var super, jag kände mig verkligen på G. Men allt eftersom dagarna gick började jag känna in en osäkerhet, en kommande dipp.

 

Det finns mycket att säga om intryck och uttryck, det enda jag vet är att det tar ett tag för mig att vänja mig vid nya ställen och nya människor. Jag älskar att uppleva nya saker och träffa nytt folk! Men.. Temporära saker.. Att göra något temporärt påminner mig om den ångestfyllda tiden som timvikarie i barnomsorgen när jag var yngre. Jag behöver veta vad jag har framför mig, vad som förväntas av mig. Tydlighet och punktlistor med instruktioner. Det finns liksom inte i en förskolemiljö. Därför vill jag sadla om nu. Göra något som jag alltid drömt om – skriva på heltid. Eller deltid, jag lär väl aldrig orka 100% förstås. Jag hoppas kunna utbilda mig till copywriter, men jag känner en stor osäkerhet även där. Varje gång jag sitter hemma blir det som ett kvitto på min inkompetens. Jag är kompetent, men när jag inte jobbar försvinner den känslan. Som mest kompetent känner jag mig i sociala miljöer där det händer mycket. Jag kanske borde vara musikrecensent egentligen. Alltid vara igång. Men då har vi ju mina sensoriska problem förstås. Paniken som snabbast stiger när jag råkar hamna i en moshpit. Nej, kanske inte musikrecensent då. Kanske inte. Men något åt det hållet?

 

Här om veckan hängde jag med en kompis. Vi var vid Järntorget. Jag insåg att det är slutet av augusti. Snart september. Jag nämnde det. Jag viskade “vågar man säga H-ordet eller?”. Hösten alltså. Är den här? Nej, inte än, eller? Det var 24 grader nyligen. Än idag kan jag fortfarande bära klänning utan strumpbyxor. Jag älskar sommaren. Men hösten bär de allra vackraste färger. Och snart är vi förhoppningsvis tillbaka i Vasa igen. Förändringar kanske kan vara fina ändå..?

 

Låt nu årets sista halva bli lika spännande och kreativ som den första halvan. Nu håller vi tummarna för en fantastisk musikhöst, -vinter och -vår!

 

/Angela Engström, bokare