Mitt första hej skrev jag när jag började arbetsträna på Bunkern Bokar. Då presenterade jag mig, berättade om mina första intryck och om känslan av att direkt känna mig trygg och välkommen.

Det var som att ett hopp tändes – som en ljusslinga genom en mörk skog. Jag minns också känslan av att få använda mina armar och min kraft genom det ansvar och förtroende jag fick representera.

Den här gången skriver jag om min resa på denna fantastiska plats, tillsammans med fantastiska människor. Människor som lär dig något varje dag, inspirerar dig, stärker din självkänsla och respekterar både dina åsikter och din personlighet. Jag kommer aldrig att glömma dagarna jag har fått tillbringa här.

Nu när jag avslutar min tid här känns det som att jag har fått ännu starkare vingar. Ljuset har blivit så tydligt att jag kan se vägen framför mig. Jag är djupt tacksam över att mitt öde förde mig hit och att jag fick vara en del av Bunkern Bokar, om så bara för en period i livet.

Ibland händer något som förändrar ens liv och får en att se världen på ett nytt sätt. En sådan förändring har hänt mig här. Livet har fått en ny mening. Jag ser mig själv tydligare, och jag ser andra tydligare.

Tack för allt ni har gett mig. Tack för ert stöd, er värme och er tro på mig. Jag kommer att bära med mig minnena, lärdomarna och känslan av gemenskap långt in i framtiden.

Med stor tacksamhet,
Hanar