5 maj 2026

Vad är “sjuk” egentligen?
Vem är sjuk, hur är man sjuk och vem bestämmer det – egentligen?

Ibland kan jag känna att ord på ett digitalt papper (läkarintyg i 1177-appen) inte är bevis nog. I min erfarenhet? Att ha en psykisk sjukdom, en diagnos som förklarar varför jag beter mig som jag gör, varför jag är som jag är.. Det känns som att man ständigt måste bevisa, alltid  behöver påvisa, exakt vad som är fel med en. Varför kan du inte göra det här? Har du papper på det? Det är ett fascistiskt samhälle för oss, samhällets bottenskrap. Man kan tydligen inte vara papperslös i ett nästintill papperslöst samhälle. I USA bär en del numera pass och andra registreringar när de går utanför dörren. Ännu en dag i the land of the free. Kanske lutar det åt det hållet även för oss.

Är jag sjuk? Jag är kompetent, men inte hela tiden. Jag är för frisk för inläggning, för sjuk för ett heltidsjobb. Tydligen. Flera dagar i veckan kan jag känna mig riktigt kompetent och som att jag har koll på arbetslivet. Men så kommer den där dagen. Kanske en måndag eller möjligen en fredag. En onsdag ibland. Mitt i veckan-ångesten.

Vem är jag?
Vad kan jag?
Är jag bra nog?

Fejkar jag bara eller har jag verkligen något viktigt att säga?

Jag har tänkt på det här med att studera igen.
Ett tag var jag nästan övertygad om att jag ville – och kunde lyckas – med det åtagande jag planerat. Men så kommer den där känslan och sköljer över mig. Tvivlet kring min egen kompetens. Kring kunskapen om hur livet går till. Har jag verkligen den kunskap som krävs?

Är jag tillräcklig för det här? Men kanske framför allt: Är det värt ännu mer CSN-lån när jag inte ens är säker på vem jag är idag?

Är det här kanske ännu ett sätt för mig att slippa undan arbetslivet? Eller är det faktiskt en bra idé, är det något som faktiskt kan ta mig vidare mot de mål jag har i livet?

Efter att ha varit borta från BuBo i två veckor känner jag mig nästan som ny, men inte på ett fräscht sätt. Jag känner mig som en penna som behöver vässas. Jag har i och för sig skrivits med flitigt, men papperet ligger fortfarande här – helt blankt. Det påminner mig om en dikt jag skrev 2010. Här är ett utdrag ur denna, för att avrunda detta inlägg jag skrivit papperslöst – utan penna.

“(…)Skriv mig, ned mig
på papperet, blankt
jag finns inte
inte ens på papperet
blankt”

/Angela Engström, bokare